Matematikdiagnos

Genomgång i helklass

Jag har gjort en kartläggning på två femteklasser med hjälp av diamantdiagnosen AG9. Båda klasserna gav likvärdiga resultat, men givetvis skiljer de sig på individnivå. Jag valde denna diagnos i samråd med deras MA-lärare. Vi kom överens om AG9 vilket handlar om multiplikation och division, något de jobbat med både tidigare och under nuvarande undervisning. Vi valde en diagnos om multiplikation och division med räknesagor då det ger eleverna kontext och mening, samtidigt som det ger mer diskussionsmaterial till mikroundervisningen.

Jag inledde lektionen efter jag rättat diagnosen med att gå igenom likhetstecknet i helklass då många hade slarvat med detta på diagnosen. Jag började med uppgifter som 63/9 = __ - 4. Sedan gick vi igenom två uppgifter från diagnosen där många hade använt likhetstecknet på ett felaktigt sätt. Uträkningen var 4*8+2 = 34. Många elever hade fått rätt svar, men med uträkningen 4*8=32+2. Svaret blir rätt men de får att 32=34 vilket inte är korrekt. Efter genomgången av detta kändes det som att de allra flesta förstod varför det inte går att skriva så. Vi gick även igenom uträkningen 50/7 = 7 rest 1. Svaret till uppgiften var att Karin kunde köpa 7 bullar á 7kr för sina 50kr. Även här var det många som fått rätt svar men med uträkningen 50/7=7 vilket inte är korrekt. Vi rättade till problemet även här och det kändes som att eleverna hängde med. 

Mikroundervisning

Efter genomgången berättade jag vilka jag ville ha mikroundervisning med. Jag var noga med att poängtera att det inte var de som hade flest fel eller flest rätt utan att jag valt personer som tänker annorlunda. Under mikroundervisningen var eleverna ivriga med att dela med sig hur de tänker och det skapades intressanta diskussioner om vilken strategi som var effektivast att använda till olika slags uppgifter. 

Det kändes som att jag verkligen fick chansen att nå fram till eleverna och jobba med deras svårigheter. Jag försökte involvera de elever som hade löst uppgiften korrekt för att få ett annat synsätt än mitt eget för att lösa uppgiften. Tanken med detta var att de som hade svårigheter fick höra hur man kan lösa uppgiften på olika sätt.

Tyvärr hade jag knappt 30 minuter på mig till mikroundervisningen i båda klasserna, vilket inte riktigt räckte till. Vi hann gå igenom de flesta uppgifterna de visat sig ha svårigheter på. Under nästa mattelektion ska jag ta dem åt sidan igen och göra liknande uppgifter för att få dem att generalisera sin nya kunskap, sedan ska de få gå igenom sin egen diagnos och hitta sina felsvar och rätta till dem.

Flera elever jag hade mikroundervisning med hade svårigheter med uppgiften 90*6 då de inte insett att de kan generalisera sin kunskap om att 9*6=54 och då borde 90*6=540. Många visade även att de hade problem med att räkna ut följande uppgift: "Karin räknar 6 matteuppgifter om dagen. Efter hur många dagar har hon räknat 48 uppgifter?" När jag gick igenom denna fråga fick jag förslag som att man ska räkna 6*48, vilket de inte klarade av att räkna ut. Men efter lite resonerande om det verkligen var möjligt att det skulle ta nästan 300 dagar för Karin att göra 48 uppgifter, även om hon gjorde 6 om dagen kom vi överens om att det inte var rimligt. Efter ytterligare diskussion kom vi tillsammans fram till att 6*__=48. Denna uppgift hade de inte problem med att lösa utan kom fram till att det skulle ta 8 dagar för Karin att lösa 48 uppgifter. Jag tog detta vidare och visade att om 6*8=48 måste 48/6=8. Detta höll de med om och insåg att detta nog var det lättaste sättet att lösa uppgiften på.

Jag förberedde mikroundervisningen genom att gå igenom resultatblanketten jag fyllt i och såg då att flera elever hade svårigheter med samma slags uppgifter. Men detta gällde inte för alla uppgifter vilket skulle ge goda möjligheter för eleverna att förklara för varandra hur de tänker. Efter att jag valt 6 elever gick jag igenom deras diagnoser på djupet för att förstå hur de har tänkt och varför vissa uppgifter blivit fel. Jag antecknade mina tankar för varje uppgift jag skulle gå igenom och förberedde även liknande uppgifter. 

Något som var lätt att få eleverna att förstå var uppgiften 90*6. De flesta löste uppgiften genom upprepad addition (90+90+90+90+90+90+90) vilket gjorde att de tappade bort sig och fick ett felaktigt svar. I båda grupperna fanns elever som kunde lösa uppgiften med en bättre strategi. Dessa elever fick sedan förklara för de som hade svårigheter med denna uppgift. De berättade att de visste att 9*6=54 och då vet de att 90*6=540. Eleverna som tidigare hade svårigheter verkade förstå detta till fullo och vi behövde inte diskutera uppgiften vidare. Jag upplevde inte att det var något som var särskilt svårt för eleverna att förstå, men att förklara hur de kunde tänka angående uppgiften där Karin räknade 6 uppgifter om dagen krävde mer tid och engagemang än de övriga uppgifterna. Detta tror jag beror på att uppgiften var utformad på ett sätt som skulle förvirra eleverna något angående vilket räknesätt de ska använda. 

Om jag skulle göra diagnosen och mikroundervisningen igen hade jag sagt till eleverna att skriva sina uträkningar utförligt. Diagnosen var dock gjord på ett sätt som inte uppmuntrade detta, vilket var lite synd då det hade varit intressant att se hur fler elever tänker. Angående mikroundervisningen hade jag valt en längre lektion för att utföra den, nu blev den tvådelad vilket inte var helt optimalt.