Allmändidaktiska faktorer och reflektioner

Lokaler och utrustning

Skolan är gammal men i ett bra skick. Två klasser i årskurs 5 delar på ett grupprum, men det saknas grupprum för klasserna i årskurs 4. Samtliga klassrum jag besökt har gott om hjälpmedel, både digitala och analoga. Det finns projektorer i varje klassrum, smartboard i ett av klassrummen och alla har tillgång till en dokumentkamera. Det är ingen brist på läromedel, alla elever har nya och fräscha böcker och det finns gott om material för att konkretisera och illustrera till exempel matematiska och naturvetenskapliga problem. Det sker för nuvarande utrullning av iPads till årskurs 1-3 i form av en-till-en-satsning, vilket innebär att alla elever ska få varsin iPad som de så småningom kommer få ta med sig hem efter skoldagens slut. I årskurs 4-5 har de valt att köpa in Chromebooks istället för iPads, även dessa elever kommer få varsin enhet. Den nuvarande lösningen på mellanstadiet är att två klasser delar på en klassuppsättning datorer. 

Det finns ett väldigt fint skolbibliotek med en fantastisk bibliotekarie som tidigare arbetat som lärare på skolan. Hon träffar alla klasser en gång i veckan för boksamtal och bokprat, vilket jag tror har ett väldigt positivt inflytande för elevernas läsning. 

Skolans ledning

Skolan har fått en ny rektor som är väldigt ambitiös och driftig. Detta tror jag påverkat lärarnas arbetssituation mycket positivt, då de under en tid haft olika tillfälliga rektorer eller varit helt utan. Det genomförs arbetslagsmöten och APT kontinuerligt där allt från elevhälsa till utrullning av iPads diskuteras. Ekonomin är som alltid i skolvärlden tajt, vilket märks främst på vikariefronten. Ledningen drar sig för att använda sig av lärarvikarier, vilket resulterar i att lärarna får täcka för varandra vid sjukdom och ledighet. Detta fungerar till viss del, men det är allt för ofta denna lösning resulterar i försenade och ineffektiva lektioner. Att behöva hålla i fler lektioner än det man är schemalagd till påverkar givetvis planeringstid, vilket jag ser som ett stort problem. Lärarna har ont om tid utan att behöva hoppa in som vikarie för sina kollegor. 

Lärarna som arbetar på skolan är behöriga och har ett diversifierat ursprung samt ålder, vilket speglar skolans elever mycket väl. Det finns goda samarbeten mellan klasserna i samma årskurs, dock tycker jag att det skulle kunna utvecklas ett större samarbete mellan låg- och mellanstadiet. 

Det finns både en skolsköterska och kurator stationärt på skolan. Jag har inte haft någon större kontakt med någon av dem, men det verkar som att det finns ett utarbetat samarbete mellan till exempel skolsköterskan och lärarna, till exempel vid sex- och samlevnadsundervisningen. 

Socioekonomiska förhållanden

Jag har haft en mycket begränsad kontakt med föräldrar under min tid på skolan, men vad jag förstått av min LLU har många av eleverna en väldigt annorlunda socioekonomisk situation med sig hemifrån. Skolan speglar Göteborgs stad och har således barn med både hög- och lågutbildade föräldrar. Det finns forskning som visar att föräldrarnas utbildningsnivå har stor betydelse för elevers lärande, vilket jag märkt, men inte alls så tydligt som viss forskning säger. Skolan gör ett bra jobb med att få alla elever att känna sig välkomna och sedda oavsett ursprung och socioekonomiska förhållanden. Det arbetas aktivt med att främja elevhälsa genom hela skolan och lärarna är duktiga på att dokumentera händelser och att ha samtal med elever som betett sig på ett felaktigt sätt. De lärare jag träffat har även en mycket god kontakt med elevernas föräldrar, vilket jag tror är väldigt viktigt för elevernas situation i skolan.

Ett vemodigt adjö

Imorgon är sista dagen för denna VFU-period och de femteklasser jag lärt känna allra bäst kommer att ha börjat på en annan skola innan jag kommer tillbaka, vilket känns väldigt tungt. Jag har lovat att hälsa på innan skolavslutningen, men det kommer ändå bli ett jobbigt farväl då jag kommit väldigt nära eleverna. Att jag fått en såpass bra kontakt med alla fantastiska elever är något jag är oerhört glad över. De har verkligen fått mig att känna mig säker på mitt val av profession, vilket jag inte kan tacka dem nog för. 

Det är med en klump i magen jag säger tack till alla underbara lärare, pedagoger, rektorer, handledare, assistenter och elever för en enastående VFU hos er, vi ses snart igen!

/ Felix

Matematikdiagnos

Genomgång i helklass

Jag har gjort en kartläggning på två femteklasser med hjälp av diamantdiagnosen AG9. Båda klasserna gav likvärdiga resultat, men givetvis skiljer de sig på individnivå. Jag valde denna diagnos i samråd med deras MA-lärare. Vi kom överens om AG9 vilket handlar om multiplikation och division, något de jobbat med både tidigare och under nuvarande undervisning. Vi valde en diagnos om multiplikation och division med räknesagor då det ger eleverna kontext och mening, samtidigt som det ger mer diskussionsmaterial till mikroundervisningen.

Jag inledde lektionen efter jag rättat diagnosen med att gå igenom likhetstecknet i helklass då många hade slarvat med detta på diagnosen. Jag började med uppgifter som 63/9 = __ - 4. Sedan gick vi igenom två uppgifter från diagnosen där många hade använt likhetstecknet på ett felaktigt sätt. Uträkningen var 4*8+2 = 34. Många elever hade fått rätt svar, men med uträkningen 4*8=32+2. Svaret blir rätt men de får att 32=34 vilket inte är korrekt. Efter genomgången av detta kändes det som att de allra flesta förstod varför det inte går att skriva så. Vi gick även igenom uträkningen 50/7 = 7 rest 1. Svaret till uppgiften var att Karin kunde köpa 7 bullar á 7kr för sina 50kr. Även här var det många som fått rätt svar men med uträkningen 50/7=7 vilket inte är korrekt. Vi rättade till problemet även här och det kändes som att eleverna hängde med. 

Mikroundervisning

Efter genomgången berättade jag vilka jag ville ha mikroundervisning med. Jag var noga med att poängtera att det inte var de som hade flest fel eller flest rätt utan att jag valt personer som tänker annorlunda. Under mikroundervisningen var eleverna ivriga med att dela med sig hur de tänker och det skapades intressanta diskussioner om vilken strategi som var effektivast att använda till olika slags uppgifter. 

Det kändes som att jag verkligen fick chansen att nå fram till eleverna och jobba med deras svårigheter. Jag försökte involvera de elever som hade löst uppgiften korrekt för att få ett annat synsätt än mitt eget för att lösa uppgiften. Tanken med detta var att de som hade svårigheter fick höra hur man kan lösa uppgiften på olika sätt.

Tyvärr hade jag knappt 30 minuter på mig till mikroundervisningen i båda klasserna, vilket inte riktigt räckte till. Vi hann gå igenom de flesta uppgifterna de visat sig ha svårigheter på. Under nästa mattelektion ska jag ta dem åt sidan igen och göra liknande uppgifter för att få dem att generalisera sin nya kunskap, sedan ska de få gå igenom sin egen diagnos och hitta sina felsvar och rätta till dem.

Flera elever jag hade mikroundervisning med hade svårigheter med uppgiften 90*6 då de inte insett att de kan generalisera sin kunskap om att 9*6=54 och då borde 90*6=540. Många visade även att de hade problem med att räkna ut följande uppgift: "Karin räknar 6 matteuppgifter om dagen. Efter hur många dagar har hon räknat 48 uppgifter?" När jag gick igenom denna fråga fick jag förslag som att man ska räkna 6*48, vilket de inte klarade av att räkna ut. Men efter lite resonerande om det verkligen var möjligt att det skulle ta nästan 300 dagar för Karin att göra 48 uppgifter, även om hon gjorde 6 om dagen kom vi överens om att det inte var rimligt. Efter ytterligare diskussion kom vi tillsammans fram till att 6*__=48. Denna uppgift hade de inte problem med att lösa utan kom fram till att det skulle ta 8 dagar för Karin att lösa 48 uppgifter. Jag tog detta vidare och visade att om 6*8=48 måste 48/6=8. Detta höll de med om och insåg att detta nog var det lättaste sättet att lösa uppgiften på.

Jag förberedde mikroundervisningen genom att gå igenom resultatblanketten jag fyllt i och såg då att flera elever hade svårigheter med samma slags uppgifter. Men detta gällde inte för alla uppgifter vilket skulle ge goda möjligheter för eleverna att förklara för varandra hur de tänker. Efter att jag valt 6 elever gick jag igenom deras diagnoser på djupet för att förstå hur de har tänkt och varför vissa uppgifter blivit fel. Jag antecknade mina tankar för varje uppgift jag skulle gå igenom och förberedde även liknande uppgifter. 

Något som var lätt att få eleverna att förstå var uppgiften 90*6. De flesta löste uppgiften genom upprepad addition (90+90+90+90+90+90+90) vilket gjorde att de tappade bort sig och fick ett felaktigt svar. I båda grupperna fanns elever som kunde lösa uppgiften med en bättre strategi. Dessa elever fick sedan förklara för de som hade svårigheter med denna uppgift. De berättade att de visste att 9*6=54 och då vet de att 90*6=540. Eleverna som tidigare hade svårigheter verkade förstå detta till fullo och vi behövde inte diskutera uppgiften vidare. Jag upplevde inte att det var något som var särskilt svårt för eleverna att förstå, men att förklara hur de kunde tänka angående uppgiften där Karin räknade 6 uppgifter om dagen krävde mer tid och engagemang än de övriga uppgifterna. Detta tror jag beror på att uppgiften var utformad på ett sätt som skulle förvirra eleverna något angående vilket räknesätt de ska använda. 

Om jag skulle göra diagnosen och mikroundervisningen igen hade jag sagt till eleverna att skriva sina uträkningar utförligt. Diagnosen var dock gjord på ett sätt som inte uppmuntrade detta, vilket var lite synd då det hade varit intressant att se hur fler elever tänker. Angående mikroundervisningen hade jag valt en längre lektion för att utföra den, nu blev den tvådelad vilket inte var helt optimalt. 

Textsamtal och skrivuppgift

Syfte och mål

Syftet med lektionen är att uppmärksamma eleverna om att det finns mycket implicit information i texter och att det finns strategier för att ta till sig denna information. Syftet är även att få eleverna att första vikten av att kunna ta till sig denna information och se hur vi kan tolka informationen annorlunda beroende på tidigare erfarenheter och de kopplingar man gör. Lektionen arbetar även med att utveckla följande färdigheter hos eleverna, tagna från kursplanen i svenska:

Lässtrategier för att förstå och tolka texter från olika medier samt urskilja texters budskap, både de uttalade och sådant som står mellan raderna.

Berättande texters budskap, språkliga drag och typiska uppbyggnad med parallellhandling och tillbakablickar, miljö- och personbeskrivningar samt dialoger.

Lektionen

Jag inledde lektionen med att prata om begreppen läsa mellan raderna och att göra kopplingar. Jag förklarar att det är viktigt att öva på dessa lässtrategier för att komma åt bland annat texters underliggande budskap och karaktärers upplevelser. 

Efter inledningen värmer vi upp inferenstänkandet genom några kortare texter som vi läser tillsammans i helklass. Ett exempel på en sådan text är:

Månen sken på den vita marken, himlen var alldeles molnfri och tusentals stjärnor lös på det svarta himlavalvet. Det knarrade under tassarna när Ralph lunkade hemåt. Han hade tappat bort sin flock och ylade så högt han bara kunde.

När vi läst texten ställer jag frågor som kräver att eleverna läser mellan raderna, t.ex:

Vilken årstid är det? Hur vet du det?
Vilken tid på dygnet är det? Hur vet du det?
Vem är Ralph? Hur vet du det?

I nästa del ska eleverna träna på att inferera och göra kopplingar genom att skriva färdigt en dialog mellan en dotter och hennes mamma. Eleverna använder ledtrådarna de får av texten och egna erfarenheter av telefonsamtal med föräldrar, vilket jag skrivit om tidigare här på bloggen under rubriken Boksamtal. Jag använde en lucktext med utrymme för mammans del av dialogen istället för att eleverna ska behöva skriva av Mickes del av dialogen.

När eleverna är klara med det individuella skrivandet får de arbeta vidare i sin arbetsbok eller läsa i sin bänkbok en stund. När alla är färdiga med skrivandet ska eleverna jämföra sina dialoger och prata om skillnaderna som finns mellan dom och varför det kan vara så. För att knyta ihop säcken bad jag eleverna att berätta om någon intressant skillnad som fanns mellan deras texter och vad de trodde det berodde på.

Utvärdering och reflektion

Jag var nöjd med hur lektionen gick och imponerad över elevernas förmåga att läsa mellan raderna. Uppvärmningsövningarna kunde varit svårare men samtidigt tror jag att det var ett effektivt sätt att få eleverna att förstå att det finns implicit information i många texter och att vi ibland upplever den annorlunda. Jag hade lektionen i två femteklasser och i den första klassen lät jag eleverna jämföra sina texter med någon så fort de var klara, vilket gjorde att det blev lite rörigt i klassrummet, särskilt för de elever som inte hunnit skriva klart ännu. 

Detta var något min LLU påpekade efter lektionen, att jag borde vänta med att låta eleverna jämföra sina texter tills alla är klara. Jag provade det med den andra klassen vilket fungerade mycket bättre, det blev ett helt annat lugn och jag kunde passa på att gå runt och lyssna när de diskuterade istället för att jaga elever som höll på med annat än vad de skulle. 

Till nästa gång hade jag velat ha fler korta texter att diskutera i helklass, gärna ett par med lite högre svårighetsgrad. Eleverna verkar ha en god vana att prata om skönlitterära texter från deras skolbibliotek då dem en gång i veckan läser tillsammans och har korta boksamtal med bibliotekarien. Jag upplevde att min roll som samtalsledare fungerade bra då jag hade förberett frågor som höll samtalet vid liv, samtidigt som det dök upp bra frågor från eleverna under lektionens gång. 

Praxisseminarium

Idag har jag varit på praxisseminarium där jag fick träffa och prata med både studenter och en lärare. Vi pratade om frågeställningar som dykt upp under våran nuvarande VFU och fick chansen att diskutera dessa.

Det lyftes mycket intressanta synpunkter och frågor, t.ex. pratade vi om:

• Hur tystläsning och boksamtal genomförs i klassen. Vilka för- och nackdelar det finns med olika metoder och gav varandra tips på hur man kan förhålla sig till elevernas läsning.
• Olika sätt att inleda en lektion, t.ex. genom att relatera lektionsinnehållet till elevernas tidigare erfarenheter eller göra något annorlunda för att skapa nyfikenhet hos eleverna. 
• Balansen mellan fostran- och undervisningsuppdraget. 
• Användandet av färdiga lektioner, t.ex. från lektion.se och hur man bör förhålla till läromaterial, både digitalt och i bokform. 

Diskussionerna var mycket givande och det var intressant att få höra om hur andra studenter har upplevt den första veckan av sin VFU och få ta del av deras observationer. 

Skrivuppgift - Femrading

Mål och syfte

Syftet med lektionen är att introducera poesi och diktskrivning för eleverna med hjälp av femradingen. Lektionen arbetar med att utveckla följande förmågor hos eleverna, tagna från kursplanen i svenska:

Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag. 

Ord och begrepp som används för att uttrycka känslor, kunskaper och åsikter. Ords och begrepps nyanser och värdeladdning. 

Lektionen

Jag använde följande struktur av femradingen som jag provat på poesiverkstaden.

Rad 1: Ett substantiv.
Rad 2: Två adjektiv.
Rad 3: Tre verb.

Rad 4: Fyra ord som uttrycker en känsla.
Rad 5: En synonym till substantivet på rad 1. 

I måndags hade jag alltså en lektion om poesi och diktskrivning med två femteklasser. Jag inledde lektionen med att prata om elevernas tidigare erfarenheter av poesi och högläste sedan några dikter ur olika diktsamlingsböcker. Sedan presenterade jag femradingen och gick igenom dess struktur på tavlan. Jag gick igenom rad för rad och försökte se till att alla förstod de olika begreppen, t.ex. adjektiv och verb. Jag skrev även en kortare förklaring till ordklasserna på tavlan.

Efter genomgången läste jag några femradingar högt för klassen och sen gjorde vi en gemensam femrading på tavlan. Vi skrev femradingarna utifrån temat människokroppen då båda klasserna arbetar med den i naturkunskapen. När vi gjort en gemensam femrading var det dags för eleverna att skriva sina egna. Vissa hade lite svårare att komma igång och behövde lite hjälp med det medan andra fattade galoppen direkt och hann skriva flera dikter innan lektionen var slut. De som blev klara tidigt blev uppmuntrade att skriva fler dikter, gärna om något annat än människokroppen.

Utvärdering och reflektion

Jag planerade min lektion med inspiration från poesiverkstaden och Gibbons cirkelmodell. Jag visste att eleverna inte hade någon större erfarenhet av poesi och tyckte då att femradingen var en bra introduktion till att skriva poesi på egen hand då den har tydliga ramar.  Jag använde mig av en komprimerad version av cirkelmodellen då alla fyra stegen rymdes under en lektion. Jag hade planerat en liknande lektion till hemtentan och jag såg fram emot att få prova den på riktigt.

Jag tycker att både de muntliga och skriftliga instruktionerna fungerade bra för eleverna då jag lade ganska mycket tid på genomgången och den gemensamma femradingen. De allra flesta kom igång riktigt bra med sitt diktskrivande och många verkade tycka att det var roligt.

Det var intressant att göra lektionen i två klasser och jag tycker att engagemanget och resultatet var likvärdigt mellan dem. Den ena klassen är lite livligare och behövdes lugnas ned ett par gånger under arbetet med deras egna femradingar. Båda klasserna var mycket duktiga under genomgången och hade många intressanta frågor.

Jag tycker att genomgången och den gemensamma femradingen gick särskilt bra då eleverna lyssnade flitigt och var engagerade. Det som var mest utmanande var att få igång skrivandet hos de elever som var lite trögstartade, men med lite tips och stöttning om hur man kan tänka angående de olika raderna kom alla igång. Till nästa gång skulle jag vilja utveckla den allra första delen av lektionen där vi pratade om tidigare erfarenheter av poesi, t.ex. med frågor som får igång dialogen eller med fler erfarenheter från mig själv.

Innan lektionen var jag lite rädd att tiden inte skulle räcka till då lektionerna var 40 respektive 50 minuter, men det visade sig att det var precis lagom med tid för att hinna med det som jag tänkt.

Skolbiblioteket

I veckan har jag besökt ett kombinerat folk- och skolbibliotek där jag letade efter kännetecken för en välfungerande organisation. Biblioteket verkar ha ett gott samarbete med skolan, även fast det för nuvarande saknas en arbetsplan. Skolbibliotekarien har främst kontakt med skolans svensklärare, till exempel kan bibliotekarien tillhandahålla resurser som:

• Tips om bra litteratur efter lärarens förfrågningar.
• Bokprat med elever där nya böcker presenteras.
• Läsecirkel med svensklärarna.
• Skräddarsydda läslådor och klassuppsättningar i samarbete med lärare och skolbibliotekscentralen.
• Boka författarbesök åt skolan.

Det finns datorer som eleverna kan använda och de har tillgång till databaser där alla medier är sökbara. Med tanke på att det är ett kombinerat folk- och skolbibliotek ligger det inte i direkt anslutning till skolan, men centralt beläget med en inbjudande atmosfär. I förhållande till dessa positiva punkter finns det en del som skulle kunna utvecklas, till exempel:

• Biblioteket öppnar först 10.00 och är således inte tillgängligt för eleverna hela skoldagen.
• Det finns ingen uttalad undervisning i informationssök och källkritik för alla elever, men de elever som vill har möjligheten att få lära sig detta under elevens val. 
• Det finns endast samarbete mellan skolbibliotekarien och svensklärarna, det är alltså inga andra ämneslärare involverade.
• Det finns ingen läxhjälp för eleverna på biblioteket. Det finns dock en studiehjälp, främst för SFI-studerande vuxna. 

I helhet tycker jag att det verkar vara ett välfungerande bibliotek med kompetent personal och ett gott samarbete med skolan, men som i de allra flesta organisationer finns det utrymme för utveckling. 

Boksamtal

Mitt boksamtal handlade främst om att utveckla inferens- och kopplingsförmågor hos deltagarna. Samtidigt fick de chansen att utveckla sitt språk både skriftligt och muntligt. Boksamtalet började med att jag högläste följande utdrag ur Skuggan i väggen (Lundberg Hahn, 2012).

”En trudelutt börjar spela i fickan på koftan. Micke drar upp mobilen och svarar:
  – Mm, hej mamma… Jag är... hos en kompis… Vi bara, äh, spelar ett spel.
Wille petar runt med korvbitarna på kastrullocket, kikar upp på Micke och flinar.
  – Redan? Jaha? Micke kollar på klockan. Inte visste hon att det gått så många timmar…
Wille har stuckit en gaffel genom en korvbit och räcker den till Micke.
Mm, fast äh… jag har fått middag här… Korv och potatisbullar.
  – Oke… Visst… Vi ska bara… spela klart … Mm, hejdå!
Hon trycker av samtalet och tar emot korven.
  – Hon sa att jag måste tacka för maten, ler Micke.”

Efter att jag högläst utdraget fick deltagarna i uppgift att läsa igenom det en gång till tyst för sig själva. Som du kan läsa i utdraget får Micke ett samtal från sin mamma, men du kan endast läsa vad Micke svarar och inte vad mamman säger.

I nästa del av boksamtalet fick deltagarna använda ledtrådar i texten, tidigare erfarenheter av telefonsamtal med föräldrar och sin egen fantasi för att skriva hela dialogen, inklusive vad de tror att mamman säger. När alla deltagare skrivit klart sina dialoger läste var och en upp sin version och förklarade sina tankeprocesser om det uppkom några frågetecken hos de andra deltagarna.

Jag tycker att detta var ett intressant och lärorikt sätt både för deltagarna och mig själv att tydliggöra hur mycket vi läser mellan raderna och att vi läser in olika saker från texter beroende på tidigare erfarenheter och våra kopplingar. Jag skulle absolut kunna tänka mig att använda detta boksamtal i en mellanstadieklass då det visar eleverna att det finns mycket implicit information i texter och att den informationen tolkas på olika sätt. Boksamtalet är även ett bra tillfälle för eleverna att öva på att läsa mellan raderna och att göra kopplingar, då detta är nödvändiga lässtrategier för att utveckla sin läsförståelse. Däremot kan jag tänka mig att boksamtalet kan vara svårt för elever som är ovana vid att prata om texter, men jag tror att även svagare läsare kan klara av det med hjälp av lärarens stöttning.

Basgruppsmedlemmarna tyckte att det var en intressant övning med tydliga instruktioner samtidigt som det var ett annorlunda sätt att ta sig an en text. Basgruppen gav goda utvecklingsförslag, till exempel tyckte dem att det vore bra att förbereda en lucktext med plats för mammans del i dialogen när boksamtalet används med något yngre elever.

Basgruppen tyckte även att boksamtalet vore passande att göra under läsning, där eleverna läst fram till dialogen och på så sätt försöker anpassa sin dialog till hur de lärt känna Micke och hennes mamma under bokens gång. Då handlar boksamtalet också om att göra kopplingar till vad de tidigare läst om hur mamman brukar prata med Micke. Om de deltagande i boksamtalet inte läst boken handlar det snarare om att göra kopplingar till egna erfarenheter av telefonsamtal med föräldrar.

Om eleverna läst boken fram till dialogen skulle boksamtalet kunna utvidgas med mer allmänna frågor om boken från läraren, till exempel: Vad tror du händer härnäst? Vad vill du ska hända? Är det något du inte vill ska hända? 

Jag tror att den skriftliga delen av boksamtalet fungerar i helklass men delen där eleverna jämför sina dialoger görs med fördel i mindre grupper, helst med stöd av läraren som kan lyfta likheter och skillnader för att skapa ett djupare samtal om dialogerna.

Sammantaget tyckte jag att det var ett lyckat boksamtal som jag gärna vill prova tillsammans med en mellanstadieklass. Jag insåg att det tar olika lång tid för deltagarna att skriva sin dialog, vilket är något jag behöver ha i åtanke vid planeringen för att inte stressa de elever som tar lite längre tid på sig.